Lördagen den 10 september kom 8 vandrare, 4 svampkonsulenter och 3 hundar för att besöka Mjällådalen. Den ursprungliga planen att gå den nya leden till Västanå fick skrinläggas pga höga vattenflöden, bron över Svartbäcken var översvämmad. (Var och tittade kvällen före i samband med att jag var ute med ’’svampgänget’’.)
Vi beslöt då att gå Tuna Fäbodstig ner till den nya slingan runt kallkällan och samma väg tillbaka. Under vandringen kunde vi studera gamla kulturspår, fångstgropar, timmervägar, kolugn, men även från nyare tid, det stora skredet från skogsbilvägen som skapat en spöklik öken.
Den säregna naturen med nipor, åfåror, terrasser, raviner beundrades också. På en asplåga fick vi se ett tiotal exemplar av den sällsynta, mycket vackra koralltaggsvampen.
Ett annat kul fynd var en kremla som växte på en kremla! Vi såg också det sällsynta sötgräset, som enligt en nyligen gjord inventering tyder på att Mjällådalen troligen hyser Nordens största förekomst av arten. En annan mycket sällsynt art som vi tittade på var Aspfjädermossa som finns på en asp i närheten av stigen.
Några djur större än sorkar såg vi inte, trots mycket älgspillning och även björnspillning med ’’myrskal’’.
Lite dramatik blev det dock medan vi stod och funderade vem som rivit ut några jordgetingbon. Plötsligt kom några ilskna getingar som gav oss skulden, två personer och två hundar blev stuckna.
Efter fikat vid södra slingan beslöt en av deltagarna, till min glädje, att gå den nya stigen efter bergsfoten tillbaka, som jag nyligen snitslat. Han hittade, vi kom samtidigt till parkeringen!
Återvägen ägnades åt svampplockning, det fanns mängder av fårticka, även lite gula kantareller.
Stigen är, förutom två branta backar, mycket lätt och bekväm att gå.
Text: Elisabeth Nilsson