Mjällåns dalgång. Foto Hans Sundström.
Remissvar Mjällådalens naturreservat DNR 511-8245-20126
Mjällådalens naturreservat
1998 byggde byalaget två broar över ån vilket gjorde skogen på västra sidan åtkomlig och gav mig möjlighet att leta upp och märka ut gamla kulturstigar samt ombesörja att de blev röjda. Detta gjordes av byalaget, ideella privatpersoner samt Skogsstyrelsens arbetsmarknadsprojekt enligt följande önskemål:
Bredden ska vara så att man kan gå med två utsträckta armar, ca 1,5 meter, inte mer. Lågor som enkelt går att kliva över eller huka under ska lämnas. Det ska synas så lite som möjligt att det är röjt.
Detta har säkert bidragit till den omvittnade känslan av vildmark. Om man röjer bredare och tar bort alla lågor på marken blir det mer känslan av en tillrättalagd led i tätortsnära skog. Risken finns också att det blir trafik med fyrhjulingar mm.
I Länsstyrelsens förslag är Västanåleden tillåten för häst och cykel. Den norra delen upp till skogsbilvägen, se karta, kommer dock inte att skötas av Länsstyrelsen och hästar kommer inte att komma över bäckarna med slippriga stora stenar. Ett alternativt förslag efter telsamtal har kommit att begränsa hästar och cykel bara till skoterleden över PetterNorbergsbron och upp till skogsbilvägen. Hästar måste transporteras till parkeringen, två bilar med hästsläp kommer att blockera hela parkeringen. Det är tveksamt om man efter det besväret nöjer sig med att bara rida upp till skogsbilvägen, det blir såklart lockande att utforska andra stigar. Detsamma gäller ju såklart också cyklister.
Ur säkerhetssynpunkt vore det fullständigt oansvarigt att släppa in ryttare och cyklister i området. Att riskera att vandrare, ofta med hundar och barn på dessa smala stigar, skulle möta/bli upphunna av cyklister i full fart eller hästar går bara inte!
Dessutom är risken stor för markskador som inte går att återställa i den känsliga mjälamarken, speciellt i de branta skråstigarna. Det går inte att börja på prov heller, har cyklister och ryttare upptäckt området blir det svårt att stoppa dem.
Enligt allemansrätten är det tillåtet att cykla och rida i skogen men det kan man stoppa i naturreservat med särskilda föreskrifter.
Därför yrkar vi bestämt att det sätts upp skyltar vid alla infarter till området:
FÖR ALLAS SÄKERHET ÄR MOTORFORDON, HÄSTAR OCH CYKLAR INTE TILLÅTNA INOM RESERVATET, UNDANTAG SNÖSKOTER VINTERTID I MARKERAD LED. (det har förekommit buskörning på sandbankarna sommartid)
Kanske också ett tillägg:
GULDVASKNING ÄR FÖRBJUDET INOM RESERVATET eller I HELA DALGÅNGEN?
(jag har stött på guldvaskare med stora maskiner, inte en liten vaskpanna).
TIMRÅ NATURSKYDDSFÖRENING
Elisabeth Nilsson