Under sommaren har Johan Moberg, studerande på Mittuniversitetet inventerat längs Mjällån på uppdrag av Timrå kommun.
Johan har ett brett intresse för naturvård och miljöfrågor och har gjort ett bra jobb i stort sett på egen hand. Uppdraget var i första hand att i ett delområde räkna antalet plantor av sötgräs enligt floraväkteriets metodik. Dessutom noterade han de fynd han gjorde av andra rödlistade kärlväxter, myskmåra, knärot och glesgröe.
Resultatet visar på att sötgräs har stora populationer längs dalgången. Johan har räknat drygt 6 000 plantor i ett delområde som grovt sett motsvarar cirka en tiondel av dalgången.
Omräknat till en population längs hela Mjällådalen så har vi minst 60 000 plantor.
Nordens största förekomst av sötgräs?
Trots en ganska detaljerad inventeringsinsats missar man en del bestånd och det finns också en del förekomster ganska långt från ån. Totalt sett är min bedömning att vi har uppemot 100 000 plantor längs ån. Det betyder att det enligt art- och habitatdirektivets terminologi råder gynnsam bevarandestatus för sötgräs i området. Den naturliga dynamiken i Mjällådalens med översvämningar och skred är en förutsättning för denna störningsberoende växt.
Mjällådalen hyser troligen Nordens största förekomster av arten.
700 plantor av glesröe i sidoravin
Glädjande så fann Johan även ett bestånd av glesgröe i en sidoravin. Det var ca 700 plantor och det är då en av länets största förekomster såvitt vi vet. Glesgröet är troligen något förbisett längs ån och är normalt lite mer krävande på växtplatsen då den trivs bättre i kalkrika områden. Både glesgröe och sötgräs tillhör en grupp östliga växter, sk ryssgräs som har sin huvudutbredning på den ryska taigan.
Fynd av myskmåra
Det gjordes även en del fynd av myskmåra som är ganska väl spridd längs ån, men alltid sparsam på sina lokaler. Enstaka fynd av orkidén knärot gjordes också. Knäroten uppmärksammas särskilt i år då den är utsedd till årets växt av Svenska Botaniska Föreningen. Knärot är ny på rödlistan då den anses minska i takt med att dess biotoper, äldre mossrika gran- och blandskogar försvinner.
Text och bilder: Stefan Grundström